löpträning

Nu jäklar. Nu har jag sprungit min första löprunda. Efter semestern i gåsleverbältet och tre rökfria månader har jag svällt på alla bredder. Och min kondis är under all kritik. Flyttade en massa möbler häromdagen tillsammans med en kollega och upp och ner för två våningar med div otympliga sängbottnar och bord etc gjorde mig mer än lovligt andfådd. Känns inte bra. Alltså har jag letat reda på ett löpträningsprogram på nätet som utlovar att man skall kunna springa i 30 minuter inom 12 veckor om man följer det som man skall. Det känns bra. Sen får vi se. Igår var jag i alla fall och köpte vad som behövdes d v s springbrallor och kronometerklocka. Första turen i Parc Monceau gick bra.

Bibelstudium del 2

I Port Logot fortsatte Jojo med sitt personliga bibelstudim. Sacha, Jojos ryska kompis som bor i

Frankrike sedan några år tillbaka och som inte är svensktalande, hängde inte riktigt med. Jojo fann det gott att ställa den pikanta frågan Du Sacha tror du på..... och sen vart det bara stopp. Lång paus och så ropar Jojo till mig men mamma vad är det han heter egentligen som jag tror på? Svårt att hålla sig för skratt faktiskt.... En sann tvivlare vår Jojo.

Bain de minuit 33 grader kl 23

Första semesterreturen

Nu är första delen av semestern avklarad d v s vi har kommit tillbaka till Paris efter en vecka i Bergerac och en långhelg i Bretagne. Härligt bägge delarna, på sitt sätt, men Bergerac var som att komma till himlen. Vackert och funktionellt hus, lugnt och fridfullt och varmt för att inte säga hett vissa dagar och bonus fôr hela familjen, en fin och lagom varm pool. Jojo lämnade inte poolen på hela veckan, badade vid alla möjliga tidpunkter från tidig morgon till midnatt. Och för det mesta gjorde jag henne sällskap, är faktiskt barnsligt förtjust i att bada i pool, vet inte om det är nån slags kontring till att vara uppvuxen vid havet eller ett barnasinne som varar ännu...

på förmiddagarna gjorde vi mysiga små utflykter i omgivningarna, besökte marknader i medeltida byar, provade viner hos lokala vinodlare och var på slottsbesök och även en lite längre tur in i La valléee de l' humanité, där Cro Magnon människorna levde i grottor för tiotusentals år sedan. Spännande tyckte vi alla fem som fick se hur man gjorde eld och fick prova ett slags kastspjut med extra fjutt. Kastspjutande gick dock inget vidare, Anna var den enda som lyckades någorlunda. Och hon träffade ändå aldrig björnen på måltavlan. Som tur var fanns det gott om lokala specialiteter som vi kunda jaga på marknader och i snabbköp istâllet.

Vi åt verkligen upp oss och gjorde allt som stod i vår makt för att testa anka i alla dess former, olika getostar, de urgoda melonerna och nektarinerna, och så vinerna förstås. Ett glas kallt rosévin vid poolkanten medans solen gick ner över vinrankorna. Himmelriket, som sagt.

Semester

Imorgon styr vi semesterkosan till Bergerac. till ett fint hus med pool beläget mitt i en vingård. Kan knappast bli bättre. Efter 10 dagars värmebölja med kulmen idag på 35 grader och absolut ingen vind känns en veckas poolliv som himmelriket. Vi har lovat flickorna en relativt okulturelll vecka. Marc är inställd på vinprovningar och en massa ätande. Jag har lånat 4 tegelstenar på bibblan och laddat ner 25 sommarpratare på ipoden. Flickorna vill bara bada och vila. Det skall bli underbart. Kortlek och badmadrasser âr våra enda accessoirer.

Väckelsemöte

Häromdagen sa Marc till Jojo, hörru prästen kom och ät. Fattade ingenting, men sen såg jag att Jojo satt och läste Barnens Bibel. Igen. Hon är helt inne på bibelspåret just nu. Hon gillar speciellt de lite mer morbida delarna; de läser hon helst högt, helst för oss i familjen; om vi inte kan radar hon upp några gosedjur som villigt lyssnar. På franska skulle man säga att hon har en "crise mystique" en mystisk kris blir det på svenska..... typ Heliga Birgitta, jeanne d' Arc. Spännande.

Edvard Perrson och jag

Varje år i juni är det samma visa. Folk flyttar hem och man blir nostalgisk över vänskaper som går förlorade eller som aldrig hann bli ordentliga vänskaper. Trist, men något jag måste förlika mig med som den som alltid stannar kvar i en bekantskapskrets där folk kommer och går. Jojo och jag lider mest av det sen ett par år tillbaka. Ibland känner man sig lite som den där skånska visan; den dâr om han som bor vid en landsväg och folk som kommer och går. Faktum är att sen jag slutade röka i april börjar jag nästan påminna om han skåningen, rent fysiskt menar jag. Nåja det kommer nytt folk till hösten och var sak har sin tid. Och tack och lov finns det trofasta vänner som bor här jâmt, också.